Jag och Henke skulle ju till Sundsvall i helgen. Planerna var storartade. Hotell i två nätter, restaurangbesök, häng med Karin och Joel, IKEA besök och allmänt mysande.
Det blev inte riiiktigt så.
Natten mot fredag vaknade jag av magont. Jag har haft den sortens magont förut men nu nådde den nya höjder. Som de andra gångerna varade det i ungefär en och en halv, två timmar och kom i kramper. Helt sanslösa kramper. I princip så låg jag på badrumsgolvet och skrek i 90 minuter. Jag har sedan förut listat ut att det är tarmarna som spökar men de andra gångerna har det inte varit lika illa och de har kommit ganska sällan så jag har inte sökt någon hjälp. Nu var det bara tre dagar emellan och som sagt "något" värre.
Dagen efter ringde jag alltså sjukvårdsupplysningen som rekomenderade att jag skulle ringa hälsocentralen och boka in en tid. Gjorde det, och tack vare att jag nu har Brunflo hälsocentral kom jag inte bara fram på första försöket utan fick även tid samma dag. Fick sluta en halvtimma tidigare från dagis och drog till Brunflo. Fick en snabb genomgång och sedan skickade han mig med remiss till sjukhuset. Han trodde också på tarmarna men eftersom jag är gravid ville han ta det säkra före det osäkra.
Vi fick komma in på en gång och fick en grundlig bäbisundersökning. Allt stod rätt till så det var absolut ingen fara men ändå blev jag inskriven. Det lät på den första läkaren som att det var för att det skulle göras en massa undersökningar men det visade sig att det var i fall jag fick ont igen till natten. Det är klart att jag inte skulle få ont till natten! Det har ALDRIG kommit två nätter i rad plus att de ju höll mig fastande. Jag får ju inte ont i tarmarna så länge de är tomma.
Resultatet av inskrivningen blev därför, avbokad hotellvistelse, fasta i 29 timmar, tvtortyr i form av OS invigningen och allt detta avslutades med att en läkare helt enkelt bara kom in och sa: "Nu kan du åka hem." Klart och betalt, allt förgäves.
Men... man ska ju vara glad att de tar en på allvar och att de ser till ens bästa. Det "braiga" som kom ut av det här är att jag nu ska bli kallad till en tarmundersökning så man kanske får någon klarhet i vad felet är.
Hoppas bara att jag får göra undersökningen snart och att jag slipper få ont igen innan dess.



Efter middagen åkte vi hem och jag somnade i soffan. Som att jag inte hade slappat tillräckligt under den dagen?

Påsöndagen kände jag definitivt att jag hade slappat nog. Jag gjorde i ordning lite varm choklad och lite mackor och så tog vi bilen till Frösön. Tog en promenad runt Härke, gick på en loppis full med skräp och satte oss på en sten på sjön och fikade. Solen sken och det var riktigt mysigt.



Efter det åkte vi på Stocke titt och köpte världens godaste toscakladdkaka. Man blir aldrig besviken på den.
Sedan var det Lugnviks tur att få besök. Åkte hem till pappsen som varit hundvakt och tog med Kaxa ut på en liten promenad med bollkastning på isen.
Middagsdax var det efter det. Pappas kompis Micke kom också förbi och pappa kockade ihop ugnsbakade kycklingfiléer med feta och soltorkade tomater med rotsaksgratäng. Efter det, vin och whiskey framför tv:n. För mig... ett glas vatten. Mmmm.

Vill också här visa upp den absolut första bäbispresenten vi fått. Har undrat lite över vad och av vem den skulle komma. Hade aldrig kunnat gissa rätt på presenten. En hjälm! Den sötaste lilla hjälmen jag någonsin sett. Bilden gör den inte rättvisa för den är så plutteliten att man nästan blir tårögd. Toksöt! Pappa var det som kom med den gåvan och även omm den förmodligen inte kommer att börja användas förän nästa sommar så tror jag att den så småningom kommer att bli välanvänd!



Slutligen vill jag bara meddela att vi ger Sundsvall ett nytt försök nästa helg och hoppas på bättre lycka då!