Att vara en kass morsa
Vilken kväll!!!
Dagen började dock bra. Gick till Elin och busade. Bosse sov hela tiden vi var där, vaknade dock självklart precis när vi skulle gå men vi klarade promenaden hem utan allt för mycket gnäll.
När Henke kom hem började vi med maten. Madde, David och Neo skulle komma på middag. Vi äter tillsammans en gång i månaden. Är egentligen en ganska enkel tilldragelse men eftersom denna bjudning råkade hamna på alla hjärtans dag så tänkte vi slå på stort. Henke lagade sin inbakade fläskfilé och jag gjorde rårakor med gräddfil, lök och rom till förrätt och semmelmuffins till efterrätt.
Så långt allt bra. Förutom att Eva målade med tusch på sitt bord så jag fick ge en ordentlig avhyvling.
Sedan åkte Henke på en jobbgrej och gästerna åkte hem. Dags för dubbel läggning. Inga problem. Trodde jag.
Började med Bosse. Gav mat och lade i vagnen. Åt inte mycket och var lite seg med att somna men inga större problem. Evas tur. Hon hade bajsat lite och ville sitta på toa. Eftersom hon har problem med magen så lät jag henne sitta så länge hon behövde. Tog lite tid, mycket skulle diskuteras. När vi var klara vaknade så klart Bosse. Försökte få honom att somna om ett bra tag men det var kört. Tänkte att då får väl han följa med upp då. Då kom det som fick mig att spåra ur något. Pippi och snutten var borta! Vi letade och letade. Eva hade inte den blekaste om vart de var. Jag visste ju att hon nyss hade haft dem så jag började bli "lite" frustrerad. Började kasta soffkuddar, skrika, svära och gråta (mina hormoner är kanske lite ur fas fortfarande). Till slut, efter mycket om och men så hittade jag dem. Eva hade knölat in dem i det turkosa skåpet i hallen. Vid det här laget ligger Bosse och gallskriker på mattan.
Vi går upp och efter en borttappad tutte återfunnits försöker jag läsa en bok samtidigt som Bosse skriker och jag gråter. Gick sådär så jag frågade Eva om jag fick gå ner ox h lägga Bosse. Det fick jag.
Bosse åt och lade sig igen. Tog sin lilla tid men tillslut somnade han. Då hade jag så dåligt samvete för att jag skrikit så mycket på Eva och lämnat henne själv att jag gick upp och lade mig bredvid henne igen. Hon hade inte somnat än.
Kvart över nio sov bägge och nu sitter jag i ett rum fullt av runtkastade soffkuddar och saker.
Behöver jag ens tillägga att jag fortfarande är SJUK också!
Ååh, jag känner med dej, Jenny! Men du är fortfarande Eva och Bosses bästa mamma! :)
Muffinsemlorna ser förövrigt väldigt goda ut! Kram från oss!