Veckan som har gått har gått ut på en sak, jobb. Och inte riktigt vilket jobb som helst, att lägga pärlplattor.
Jag fick för mig att jag skulle bygga en pärlplatta till Cissi på hennes 30-års dag. Letade upp en fin bild på Facebook och förde in den i ett program jag hittade på internet som gjorde om bilden till ett mönster. Jag köpte minipärlor för att inte bilden skulle bli så enorm och sedan började jag bygga.
Det var "lite" mer tidskrävande än vad jag trodde. Under veckan så har jag suttit typ tre, fyra timmar per kväll och pysslat. Att ta sig vatten över huvudet har fått en helt ny betydelse för mig. När jag dessutom välte ut en hel del av pärlorna i torsdags så var det nära att jag gav upp. Men när man kommit så långt så känns det värdelöst att skita i allt.
På lördagen var kalaset och jag fick sitta hela den dagen också. Men sedan var jag klar! Trodde jag.
Det var då dags att stryka ihop det hela. Hade ju tejpat ihop hela plattan så det gick att stryka på rätt sida. Annars blir ju bilden spegelvänd plus att jag inte hade en så stor piggplatta så jag fick som lägga i olika bitar och sedan tejpa ihop delarna.
Strök tills jag tyckte att alla satt ihop och jag ville ju inte att allt skulle smälta ihop till en tjock massa. Fäste plattan på bakgrundspapperet jag skulle ha i ramen och började ta bort tejpen. Med tejpen kom pärlorna. Någon enstaka i början och sedan fler och fler. Fick sitta med en nål och pilla de tillbaka på rätt plats. Jag har aldrig svurit så mycket i hela mitt liv. Hela plattan blev dessutom lite skev i och med att jag drog bort tejpen och alla inte satt ihop.
Tillslut lyckades jag dock få in den i ramen och klämma fast det hela. Vi var då en timma sen.



Självklart var jag ju så uppstressad att jag glömde ta kort på det färdiga resultatet. Surt så in i... Men jag tog en mobilbild på den hemma hos Cissi men den blev ju ganska superkass.
Hon gillade dock presenten jättemycket som tur var så då kanske det var värt det. 9711 pärlor.


PS. Pärlorna som lossnat längst ner på bilden skulle vara så. Det var det att hälften av pärlorna som inte skulle lossna lossnade också.

Festen var riktigt skoj. Vi fick fyra jättegoda matpajer och gräddtårta. Det pratades, sjöngs snapsvisor och spelades spel. Riktigt trevligt!

Har varit en till gång till på MVC, vi fick då lyssna på hjärtat. Det var tufft. Skönt att höra att det lät som det skulle. Hon blev dock lite förbryllad över storleken på min mage. Den är större än den borde vara i den veckan jag är i nu. Hon kände på magen och mätte där hon kände livmodern och det kan vara så att jag är längre gången än vad vi tror. Men det får vi veta först i mitten av februari då vi ska på ultraljud. Längtar!