I morse gick jag och Åsa förbi en olycksplats. Det var sjukt otäckt.
Det var på vägen som går nedanför Stora Kyrkan och vi gick förbi bara minuter efter det hade hänt. En cyklist hade blivit påkörd och låg på vägen. Blod i hela ansiktet. Polisen kom precis när vi gick förbi men ambulansen hade inte hunnit dit än. Jag har tittat på Öp:s hemsida hela dagen för att få se hur det gick men de har inte skrivit någonting. Jag var inne nu och trodde jag hade fått napp men då var det en kvinna som blivit påkörd kl halv fem på en helt annan väg.
Två slutsatser har jag dragit av detta. jag ska sluta cykla och jag skulle vara en katastrof om jag någonsin kom först till en olycksplats. Jag kan se på vilka operationsprogram som helst på tv men ser jag något i verkligheten är jag värdelös.
En gång såg jag en tant som hade ramlat igenom ett skyltfönster och sprättat upp hela vaden. Jag spydde. Inte på en gång men efter ett tag. Den här gången var jag på lite längre avstånd så nu blev jag bara yr och mådde lite illa efteråt men ändå... Skulle du vilja att personen som kom för att hjälpa dig efter en olycka börjar spy och måste få lägga sig ner ett tag?
Skulle någon veta något om hur det gått med den stackaren på cykeln kan ni väl höra av er.

En helt annan sak.
Jag och Henke ska försöka skärpa oss med träningen och att dra ner på onyttigheterna. Så igår var vi ju tvungna att slå på stort. Karin skickade ett recept på "sockerkaka"....med choklad. Den skulle tydligen vara riktigt saftig och god. Och det var den!!! Åt dock alldeles för mycket. Fick rusa upp på toa kl fem i natt och så har även hela dagen fortlöpt. Jag tror dock att den lugnat ner sig något nu. -ta i trä-
Detta kan också vara en bidragande orsak till den ovannämnda yrseln och illamåendet :)

Den stora frågan är ju nu vad vi ska göra med resterna som ligger i köket... man kan väl inte slänga så god kaka?