Jodå, nu har jag ännu en ekorrhistoria.
Jag och Åsa hade sett de två obliatoriska ekorrarna på morgonpromenaden (en var död) och trodde vi skulle vara i trygghet när vi kommit in på kontoret men... SMACK! Så sitter en rackare på rutan med magen tryckt mot glaset och armar och ben utsträckta från kroppen. Han stirrade på oss i en halvminut och försökte få ett tag i fönsterlisten utan resultat innan han hoppade ut i trädet igen.
Nu är invationens kulmen nära!