Igår var det dags för en liten tur till tandläkaren. Jag klev upp i god tid men insåg ändå innan promenaden med Kaxa att jag var sen. Tog hunden och sprang runt huset med henne, ett under att hon ens hann göra ifrån sig, borstade tänderna så noggrant jag tyckte att jag hade tid med och skyndade ut till bilen. Väl ute i bilen insåg jag att jag hade tagit fel på tiden med en timme och det var därför bara att gå upp och sätta sig och vänta med en puls på 160 och svetten lackandes.

Som tur var hade jag inga hål...när jag kom dit. När jag gick därifrån därimot hade jag ett helt nytt. Jag bad nämligen tandläkaren att ta ut min tungpiercing som suttit som berg. Både jag och Henke har försökt men det krävs tydligen en tandhygenists starka nypor och plasthandskar.


Vuxenpoäng till mig!